Om måleri
Ett av det moderna måleriets mest eftersträvansvärda mål är att framställa en bild som förmedlar en sublim upplevelse - Den sublima bilden.
Detta kan uppnås av den som bemästrar måleriets mål och syfte - samstämmigheten mellan bild och yta.
Färgen skall då inte fattas som ett rent kromatiskt element ( rött, gult, blått osv.) eller som något avbildande, efterliknande i förhållande till den synliga världen.
Utan "måleriet gestaltar den föremålslösa förnimmelsen via passeringen igenom den måleriska reduktionen".
Färg skall uppfattas som en egen metafysisk verklighet - en ren andlig form.
Den är inte en annan verklighet, inte en annan värld, utan en fördjupning av den värld vi redan är i.
Färgen på ytan är det vi ser, men den är samtidigt en högre och mer essessiell verklighet, bortom den omedelbara synligheten - den föremålslösa förnimmelsen, ett uttryck för det absoluta.
Ett uttryck för samspelet mellan ting, bild och kropp.
En abstrakt målning måste ha ett "ämne - ett innehåll" annars förfaller den till ren dekoration.
"Ämnet är avgörande, och endast det ämne är giltigt som är tragiskt och tidlöst".

Utställningen "Konsten att betäcka en yta"

På mina stora målningar sitter små plåtar eller träskivor med illustrerande bilder och kommentarer - dessa sitter med kardborrband och är löstagbara.

Genom att avlägsna dem erhålls kanske ett sublimt konstverk, en ingång till en högre och mer essenssiell verklighet.

Men har då dessa målade färgytor tillräckligt "innehåll, ämne" för detta?

Måhända har dom det - eller kanske fordras en mer trovärdig förmedling, en konstkontext med ännu högre "anseende" för att tillhandahålla detta?

Vad konstituerar upplevelsen av en kropp - form, struktur, färg - täckt, otäckt, betäckt? Föremål för åtrå - motvilja?

Den absoluta bilden som endast uttrycker "Här är jag, jag är din, var min", gör den sig till föremål för begäret hos betraktarens blick, eller är dennes blick i detta fall endast en existensiell förnimmelse - en "renare" blick?

Citat: Lyotard, Merleau-Ponty, Newman, Rothko, Gottlieb m.fl.